Ute på vift
Är nyss hemkommen från en kort (haha, njae inte så kort kanske. 2 timmar ungefär) sväng runt i Täby Centrum! Första bilresan, första stället jag varit på utanför huset. Och då räknas ju inte mina kvällspromenader, som det ofta blir, runtomkring här där jag bor.
Det var härligt att få vara ute bland folk igen! Åhh.. har saknat det lite. Man blir lite sällskapsjuk när man måste vara hemma hela dagarna, haha. Men nu, äntligen! Ett stort steg framåt. :)
Att krångla sig in och ut ur bilen var inte det lättaste kan jag säga, men det gick med lite ansträngning och hjälp från mammas arm, heh. Usch men man känner sig verkligen som en gamling.. man kan inte klara sig själv, man blir trött i ryggen snabbt, allting går sakta, man går lite stelt osv.
Jag provade lite skor i hopp om att hitta ett par som skulle vara lätt att peta ner fötterna i, typ vans, för mina vanliga sneakers kan jag inte få på själv för tillfället. Men no such luck, hittade inga jag gillade.. det var visst ont om snygga vans just nu. Men jag kände mig ytterst fånig då jag satt där i skobutiken och behövde mammas hjälp att knyta skosnörena igen. Just då hade jag lust att införskaffa en "Jag har nyss opererat ryggen ifall ni undrar" skylt så att folk som tittade lite inte skulle tro att jag var en jobbig slavdrivarunge, haha ;)
Det gick förvånansvärt bra att vara där i centrum faktiskt. Fast okej, jag är väldigt, väldigt trött i ryggen nu. Jag är redo att ta en liten siesta ;) Det var jobbigt att vara uppe så länge. Jag går alldeles rak i ryggen, lite stelt och lite sakta om man jämför med min vanliga gångtakt.
Men jag märker verkligen en otrolig skillnad när jag går och står nu. Ryggen känns annorlunda.. alldeles rak! Haha. Det är så svårt att förklara men det är riktigt härligt. Och skillnaden i sättet mina höfter rör sig nu när jag går är riktigt märkbar - de rör sig jämnt och fint. Det kändes inte alls lika fel som det tidigare alltid gjort. Nu när jag tänker tillbaka på hur min kropp kändes innan jämfört med hur det känns att sitta, stå och gå numera så förstår jag nästan inte hur jag orkade med före operationen. Hur kunde jag stå ut med det, bara acceptera det?? Hm.
Ibland fattar jag inte riktigt att det verkligen är gjort. Att det nu är klart. Inte klokt..
6 comments:
Haha, vad skönt att höra att du också har skoproblem. ;) För en vecka sedan var jag med en kompis och provade skor. Hon var nästan överdrivet hjälpsam (jättebra) och tog av mig skorna, satte på mig de nya och spände dem. Perfekt, men jag känner igen det där med att en skylt vore bra, för att få folk att förstå. Fast jag känner mig ändå lite uttittad när jag är bland folk. Jag inbillar mig förmodligen, men man känner sig ju lite annorlunda när man går långsammare än förr och så. Särskilt känner jag mig väldigt koncentrerad när jag går, eftersom jag går på ett annat sätt. Det tar nog lite tid att vänja sig. Gå i trappor går nu faktiskt väldigt bra, så länge det finns räcke att hålla sig i. Men det är skönt. Framsteg.
Oh, vad bra att du har en så gullig vän som var så hjälpsam! :) Sånt stöd behövs verkligen nu.
Jo, absolut. Man känner att man går så konstigt, så annorlunda att folk måste lägga märke till det.. Man känner sig helskum när man är ute och går ;) Men rörligheten blir bättre och bättre, det tar sin lila tid bara.
Precis, och det måste nog få ta sin tid också. Och det gäller att lägga märke till framstegen!
Fick du en sittkudde på sjukhuset? Det fick jag, en som lutar framåt som jag sitter på varje gång jag sitter till bords. Den underlättar mycket, för att sitta på en vanlig stol är inte särskilt skönt. Hur är det för dig?
Nej, en sittkudde har jag inte fått. Det enda jag har som hjälpmedel med mig hem är en griptång som mina föräldrar fixade från hjälpmedelscentralen. Men den har jag knappast använt. Har bara lekt med den lite oseriöst :P
Att ha sittkudde låter rätt bekvämt. För min del så sitter jag vid matbordet som vanligt (nästan). I början var det lite jobbigt (jag bestämde att jag skulle sitta och äta alla måltider vid matbordet från och med dag 1 hemma), men nu funkar det bra. Hehe, har väl anpassat mig till situationen :)
Tips är att ställa stolen snett, så att ett hörn är rakt fram, att du alltså sitter med benen på sidorna av stolen, det är en mer naturlig ställning för kroppen. Att sitta med benen rakt fram är egentligen inte bra för ryggraden, tydligen, då man "sjunker ihop" lite. (För alla människor alltså.)
Griptång är ju skitsmart. Tappar jag något på golvet nu ställer jag mig oftast på knä med hjälp av att hålla i ett bord, men i början vågade/kunde jag inte. Använde en stor grilltång en gång när jag inte nådde, haha.
Haha, ja man gör ju det bästa av situationen. Vi har faktiskt stolar med runda sitsar vid matbordet så det funkar rätt bra, men tack det var ett bra tips! Ska tänka på det när jag sitter på andra stolar :)
Jag sätter mig på huk, fast med väldigt rak rygg då, när jag plockar upp saker från golvet.. tränar benmusklerna litegrann ;) fast då orkar/kan jag inte sitta så länge för då orkar jag inte ta mig upp igen utan hjälp, haha :)
Post a Comment