Thursday, April 5, 2007

Självständig.. or not

Sakta men säkert håller jag på att vinna tillbaka min självständighet. Det går framåt med myrsteg, lite varje dag.

Det är inte lätt att, på bara några timmar, gå från att vara en självständig person (som inte riktigt gillar att behöva vara beroende av andra och är inte alltid den bästa på att fråga någon annan om hjälp, hm.. kan själv attityden jag hade som 2-3 åring verkar sitta i fortfarande, hehe) till att vara helt beroende av andra. Det är otroligt frustrerande!

Jag var lite deppig första dagen efter jag kommit hem, måndagen. Att vara hemma och se allting jag skulle kunna göra om inte det hade varit för ryggen var inte kul. Jag blev bara påmind hela tiden om att jag hade ett rätt begränsat antal saker som jag kunde göra.. och just då kändes det inte som jag kunde göra någonting överhuvudtaget. :/

Att lära mig gå, stå och sitta såg jag till att klara av själv väldigt snabbt på sjukhuset. No way att jag tänkte ligga där i sängen och behöva någon annans hjälp för att ens kunna röra på mig. Nu har jag kommit en lång väg därifrån.. sen jag kom hem från sjukhuset har det varit full (snigel)fart framåt ;) Men idag har jag faktiskt lyckats duscha och tvätta håret helt själv! Okej.. så att tvåla in benen gick ju inte riktigt eftersom jag inte kan böja mig så mycket, men ändå! Och mot slutet av förra veckan så lyckades jag dra på mig mysbrallorna själv (med lite ansträngning), yes! Det var härligt att inte behöva någon annans hjälp för att kunna klä på sig själv.

Det är såna saker som man annars, jag själv inräknad, tar för givet att kunna klara av att göra..

Jag kan fortfarande inte fixa mat själv (frukost går bra.. men när kastruller kommer med i bilden behöver jag någon annan som gör det åt mig) och att ställa in saker i diskmaskinen kräver en mycket större procedur än vad man kan tänka sig. Det finns mycket jag inte kan göra än. Det tar tid, allting.

Just nu håller jag på att läsa en bok, The Hannibal Lecter Trilogy (3 utav Hannibal böckerna i 1), som är lite.. irriterande stor, haha. Jag får inte bära något, iallafall inte något som väger 1kg eller mer. Och den boken är på gränsen till för tung. Det stör mig lite.. men det ska nog gå bra. Jag går ju inte direkt några maratonpromenader bärandes på den ;)

Men det går framåt! Och det är det som räknas.

2 comments:

Anonym said...

Men herregud, det är det snyggaste ärr jag sett! Krya på dig tjejen!

Carro said...

Oj, det var kul att höra, tacktack! :)