S som i skolios

Skolios är lateral krökning av ryggraden. Där en vanlig ryggrad är rak, så kröker sig en skoliosdrabbad persons ryggrad i sidled. Nästan alltid vrider sig en del av kotorna vid kurvan.. twisting torso, någon? De flesta människor har egentligen inte en helt spikrak ryggrad men för att klassas som skolios så bör krökarna uppmäta minst 10 grader.


Skolioskurvor mäts i antal grader Cobb (det heter så bara - samma typ av grader som i en cirkel med 360 grader), enligt metoden nedan.



Detta drabbar bara en liten andel av befolkningen varav majoriteten är tjejer. Krökar mellan 10 och 20-25 grader betraktas som mild skolios och kräver generellt sett ingen åtgärd. Krökar som överstiger dessa gradantal brukar behöva någon form av behandling. Det finns endast två sätt att behandla skolios på ett effektivt sätt; korsettbehandling eller operation.

Vid korsettbehandling så bärs en specialanpassad korsett av personen minst 20 timmar om dygnet från och med behandlingsstart, fram tills läkaren anser att personen vuxit klart (vilket betyder också att korsett används bara då om personen fortfarande växer). Målet med korsettbehandling är inte att korrigera skoliosen, utan det är till för att förhindra vidare tillväxt av kröken. Det är dock inte alltid detta hjälper.

Själv har jag ingen erfarenhet av korsett eftersom mina krökar upptäcktes såpass sent och de ansågs vara för stora för korsettbehandling. Min syrra har däremot testat korsett men hon hade den endast ett litet tag.. det var för jobbigt och hennes skolios blev mycket värre rätt snabbt så då hjälpte det inte med korsett längre..

Vid krökar som är över 40-50 grader så är operation det enda sättet som man kan göra något åt dem. När operation krävs så stelopererar man den delen av ryggraden där kurvan (eller kurvorna) sitter. Man rätar helt enkelt ut ryggraden där (så gott det går; man kan aldrig göra ryggraden helt rak - då finns det risk att det blir överbelastat där och ryggraden kan råka börja kröka sig åt motsatt håll) och skruvar fast metallstag längs ryggraden för att ge stöd. Sedan fyller man på med benmassa mellan kotorna som sedan växer ihop och bildar ett helt ben. Längden på dessa stag och andelen kotor som stelopereras beror helt på storleken av kröken. T.ex. min kirurg/läkare berättade att han tidigare denna vecka hade stelopererat hela(!) ryggraden hos en patient.

Stagen och skruvarna är numera gjorda i titanium och trevligt nog så utlöser de inte metalldetektorerna på t.ex. flygplatser (vilket är bra, då slipper man förklara för säkheretsvakter att anledningen till att man har ett ärr på ryggen och man har en massa metall i kroppen beror inte på att man försöker smuggla vapen innanför huden) hehe ;)

Men iallafall.. detta är ett stort och mycket omfattande kirurgiskt ingrepp och det har, som alla operationer, sin lilla (hm) andel medföljande risker..


Det finns en hel del olika varianter av skolioskurvor och bilden ovan visar några vanliga exempel. Min ryggrad liknar mest den längst ut till höger.


Högerkonvexa krökar (de som kröker sig åt höger, sett bakifrån på en person) är vanligare än vänsterkonvexa, och enkla kurvor, 'C' kurvor, är vanligare än dubbla krökningar, så kallade 'S' kurvor.



Lite om mig
Själv har jag en s-formad ryggrad som består av en vänsterkonvex kurva på ca 50 grader som sitter i längdryggen (det är den som nu ska korrigeras) och en högerkonvex "kompensationskurva" på ca 30 grader som sitter i bröstryggen. Yay, not. Men när jag pratar om min skolios så är det främst den stora kurvan i ländryggen som är viktig - den är störst och det är den som jag nu ska opereras för.

Kompensationskurvan, som den kallas, är lite av en produkt av den större kurvan - det är lite kroppens sätt att försöka anpassa sig till den större, och bli mer balanserad.. eller något åt det hållet :) Men den kommer förmodligen rätas ut av sig själv efter jag har opererats. Vridningen i ryggraden antas också räta ut sig själv i samband med operationen.

Jag har den vanligaste typen av skolios - idiopatisk skolios, vilket betyder "av okänd orsak". Min ryggrad började kröka sig någon gång när jag var runt 13, och vi upptäckte det någon gång snart därefter. Den hade vuxit till sig snabbt och var för allvarlig för korsettbehandling. Men skoliosläkaren jag hade då tyckte att det var bäst att vänta med att göra något åt det eftersom det inte verkade som om mina krökar skulle öka i storlek. Den stora kröken låg väl då på ca 40 grader. Det bestämdes att jag skulle gå regelbundet på 6-månaders kontroller och röntgas då vid varje tillfälle för att hålla min ryggrad under uppsikt. Nu är jag 17, fyller 18 i år, och ska opereras om drygt en vecka.

Min syster opererades i April 2005 för sin skolios - hon fick en akutremiss till operation då hennes krök hade ökat från ca 45 grader till 55 grader på bara några få månader (en tillväxt på 10 grader!) Usch usch. Hon opererades av Doc. Rune Hedlund (samma läkare som jag har nu) på Huddinge Sjukhus och allt gick hur bra som helst. Hon klassas nu som i princip rak och känner inte av någonting alls post-op; ingen smärta, muskelvärk etc.. :)

I samband med det så ville jag fixa så att mitt nästa läkarbesök blev med honom, och inte min dåvarande skoliosläkare som jag egentligen tyckte var lite, hm, flummig - jag fick aldrig några vettiga, konkreta svar av honom. Usch, nej, honom gillade jag aldrig. Och oj vilken skillnad det blev när jag fick träffa Rune Hedlund! Han är verkligen skitbra - rakt på sak, mänsklig, no-bullshit kinda guy (oh, I like! Det är såna här människor jag vill prata med när det gäller viktiga saker.. typ min rygg. Jag vill ha svar, thankyouverymuch). Och han, om någon, kan sina saker när det gäller skolios. Han är en väl erkänd ryggkirurg (med specialisering inom skoliosoperationer) som räknas till dom allra bästa i norden? i Europa? i världen? Många flyger in från andra länder för att opereras av just honom, och han själv flygs ut till olika destinationer i både Europa och USA för att utföra ryggoperationer på patienter där.

I augusti 2006 så bestämde jag, med hans rådgivning, att skriva upp mig på väntelistan till operation. Och så blev det. Han sa också att om jag skulle få panik, ångra mig och fly landet så var det bara att skicka ett vykort från vart jag då numera befann mig och säga nej tack, jag vill inte längre ;) Haha. Tack, det låter bra. Men dom beräknade iaf att jag kanske skulle få tid någon gång sen höst eller tidig vår.

Sen så tänkte jag inte mer på det.. jag menar - det är svårt att gå runt och oroa sig över något som inte är särskilt konkret. Det är inte lika påtagligt när det inte har något datum knutet till det. Sen för ungefär en månad sedan så fick jag ett brev hem på posten från Huddinge och det visade sig att de hade satt ett preliminärt operationsdatum - 19:e mars!

Det kändes så overkligt! Det var ju bara drygt en månad innan jag skulle opereras då! Kändes som lite kort förvarning.. men. Nu hade jag ett datum iallafall. Nu kunde nedräkningen börja...

Och genast blev allting så otroligt mycket läskigare! Herregud, dom skulle ju skära upp mig och lattja med min ryggrad! Tänk om något skulle gå fel.. man kan ju bli förlamad, man kan ju dö.. Okej, lite drama queen där, men det är ju fullt möjligt och något som man absolut måste tänka på innan man fattade beslutet att tacka ja till operationsdatumet..



Bildkälla (mätmetoden och exempel av skolios typer): här