Narkosen
Ja, det här med narkosen och att sövas ner tycker jag är lite läskigt egentligen. Jag har visserligen opererats en gång tidigare, då jag var 7 år gammal (ett bra tag sen med andra ord), fast då för något helt annat. Det var en mycket mindre operation - det går inte att jämföra med det här enorma jag ska göra nu. Om två dagar. Om två dagar är jag rak. Det känns inte alls som det var länge sen jag sa att det var 2 veckor kvar, en månad kvar..
Men det var narkosen jag skrev om nyss, ja. Då sövdes jag med vanlig narkos (såndär mask som man får andas in och räkna till tio... och så "somnade" man så småningom). Den här gången blir jag intravenöst sövd. Lite.. annorlunda.
Jag tycker hela konceptet med att bli nersövd är lite skumt; mentalt så är man inte närvarande, men fysiskt.. så, ja, det är ju fortfarande ens kropp som är med om det hela vare sig man är "där" eller inte. Det är som att sova fast utan möjligheten att själv kunna vakna upp, för då är det upp till dom att bestämma när/var/hur det sker. Och om någon skulle börja sprätta upp mig när jag bara låg och sov så skulle jag väl ändå vakna upp ;) Men känseln är ju helt bortkopplad också så det ända kvarvarande som kan sägas är "där" är ju bara den fysiska materian - kroppen.
En liten, liten del av mig tycker att det skulle vara väldigt intressant om de skulle filma själva operationen så att jag skulle kunna se den efteråt. Men jag tror inte det är så bra för psyket egentligen - hur skulle hjärnan kunna ta in och förstå det som den ser..?
3 comments:
Jag var jätterädd för narkosen. Hade aldrig blivit sövd innan. Men jag måste säga att jag ändå tror att jag föredrar det sättet man sövs på nu, jag skulle inte vilja ha en sån mask för näsa och mun, hjälp... Och det var verkligen inte ett dugg läskigt att bli sövd! Det snurrade till lite bara, sen var jag inte vid medvetande längre. Väldigt smärtfritt. Dessutom har de så bra metoder nu att man liksom inte mår illa efteråt på samma sätt som man gjorde förr. Nu kanske det skiljer sig fån person till person också, men jag mådde inte ett dugg illa.
Imorgon lägger jag upp min operatineberättelse på bloggen, om du vågar läsa innan du opereras. Det är dock inte så läskigt, det är bara vad som hände och hur jag upplevde allt vid narkosen och när jag vaknade - vad som egentligen hände när jag väl opererades har jag ju inte så stor koll på... :)
Ja, sant. Jag hoppas att jag slipper må illa.. har man redan det jobbigt och har ont så är det ju inte särskilt kul att lägga till "illamående" på listan av saker.. hehe
Åh, men det låter jätteintressant! Jag läser jättegärna :)
Jag tror att du kommer gilla narkosen :-) Visst det kommer vara jätte skumt... men du kommer gå på en sorts Alice i Underlandet resa enligt andra :-P
Post a Comment