Och så var den dagen avklarad..

Sista dagen i skolan på ett bra tag. Det var jobbigt. Eller den var faktiskt helt normal fram tills det att några började dra sig hemåt när de inte hade några fler lektioner kvar på dagen. Det kändes verkligen riktigt riktigt hemskt att behöva säga hejdå sådär...

"Eh.. ja, uhm, hejdå då.. typ. Vi ses och hörs någon gång nu framöver...antar jag"

Det blir först så vagt, så konstigt. Varken dom eller jag visste riktigt vad vi skulle säga eller göra. Vad som var lämpligt. Många kramar blev det.

Och jag var riktigt nära att börja gråta. Jag hade redan tårar i ögonen och allt.. krävdes en mindre kraftansträngning att inte låta dem flöda fritt. Ville inte det, inte just då. Jag var ju tvungen att skynda mig upp till fysiken och jag hade ingen lust att börja gråta och göra allt så mycket jobbigare.



Jag gillar helt enkelt inte att behöva säga hejdå, inte så här.