Home sweet home

Jag är hemma, ligger i sängen på sidan och skriver med en hand. Det är definitivt inte lätt; det går segt och mina armmuskler protesterar, hehe. Jag kom hem i söndags kväll, åkte sjuktransport hem från Huddinge. Det var faktiskt himla mysigt att ligga där och se Stockholm by night från ett helt annt perspektiv än vad man är van vid. Dessutom så var sjuktransportstanten som satt med mig där bak riktigt trevlig och vi pratade non-stop de 40-50 minuter det tog att köra hem till mig.

Men iallafall, lite kort om operationen.. (jag lär skriva mycket mer sen när jag fixar till en bättre skrivteknik). Operationen gick jättebra, inga komplikationer, vilket är väldigt skönt. Jag har numera 8 skruvar, 8 muttrar och 2 metallstag i ryggen. Inte illa.. 5 kotor är stelopererade, L3-T11. Mina enda framtida begränsningar är att jag bör undvika hoppa bungy jump, kan inte bli elitgymnast och kommer ha svårt för att göra kullerbyttor... jag tror jag överlever det ;)

Allt har gått riktigt riktigt bra och själv mår jag förhållandesvis bra, nu efter allt. Det är svårt att fatta att det är över... jag känner mig nästan lite som "jaha, var det här allt?" haha. Och det är ju lite fel.. jag har genomgått mycket under den här korta tiden. I've been to hell and back när man talar om smärta. Blod, svett och tårar.

Sjukhusvistelsen var bra, mycket tack vare riktigt bra sjuksköterskor, sjukskötare, läkare osv på avdelningen där jag låg (även om det fanns några, hm, mindre älskvärda personer där). Själv har jag visst lyckats överraska läkare och sjuksköterskor hit och dit, genom att vara "den absolut piggaste ryggpatient jag sett" (Sjuksköterskan Jenny vid läkarronden). Groggy? Inte ett dugg. Jag vaknade 5 minuter efter att ha blivit utrullad från operationssalen och in på post-op och hade stenkoll på läget.. haha. Mamma tyckte nästan att jag var jobbigt pigg pch bad mig "sluta leka radar" hm... What can I say? Jag gillar att ha koll.. Ignorance is bliss? ha, knappast. Jag tror inte jag är så bra på att lita på andra, jag är Little Miss Ifrågasätter Allt. okej, nästan allt. ;)

Menmen, 24 timmar efter operationen så var jag uppe på benen. Jag lär ha sett välidigt intressant ut (diplomatisk användning av ordet = jag såg helskum ut) när jag knallade omkring i korridoren på mina promenader; jag hade väl århundradets bedhead, var alldeles spak i ryggen à la en militär och tog mig fram i snigelfart. Iallafall i början ;)

Men nu är det dags att knapra i mig nästa dos smärtstillande. En mer detaljerad redogörelse för min sjukhusvistelse lär dyka upp inom snar framtid. :)