Det går framåt..
...och det är skönt. Blir fortfarande lite oroad ibland över att ryggen kanske håller på att kröka sig igen, men nej. Jag tror inte det, jag hoppas inte det. Nu klarar jag av att gå i mycket snabbare takt och kan klara mig själv riktigt bra för det mesta. Jag tycker det allra svåraste för tillfället är att behöva gå lägga mig ner för att vila ryggen, även om jag inte känner för det och ryggen mår rätt bra. Jag borde inte vara uppe hur mycket som helst, även om det känns okej. Det känns så tråkigt att ligga ner på sängen/soffan och inte göra något när man kan komma på hundra andra saker som man hellre skulle använda den tiden till. För rastlös helt enkelt. :)
Oooh, och det är så kul att prova kläder! Det är helt fantastiskt egentligen.. Det är så kul att se hur bra kläder sitter på mig nu jämfört med innan. Nu vill jag iväg och shoppa, jag vill in till stan.. men det får kanske bli nästa helg.
Nu vill jag kunna klara mig själv helt. Jag vill kunna ta tåget & bussen och åka som jag vill, när jag vill. Jag saknar den delen av självständigheten. Att kunna hitta på saker och göra saker för mig själv. Men nej, det får vänta lite det med.
7 comments:
Hej Carro,
Det låter som du har mycket spring i benen. Det kanske hjälper dig i läkningsprocessen.
Jag hoppas att Amanda kommer känna likadant. Undrar lite om att du upplever det lättare än Johanna för att att dem gick in bakvägen. Läkaren sa att det är ett större ingrepp framifrån men också att resultatet kan bli bättre. Iaf i Amanda fall då hon har puckeln. Usch vad fult det låter, så illa är det inte men för henne är det väldigt störigt.
Det är iaf inte bestämt ännu hur dem kommer göra, Amanda har inte ens fått någon tid för operation.
Jag vet inte om du eller Johanna sagt något tidigar men har ni vunnit några cm i längd?
Ha det så bra
Åsa, Amandas mamma
Hej Åsa!
Jo, jag har varit väldigt pigg under hela den här tiden, även under själva sjukhusvistelsen. :) Det är jag väldigt glad över.
Oj, det var en svår fråga. Jag vet ju inte exakt hur Johanna har mått under den här tiden, annat än det hon skrivit på bloggen. Det är så svårt att jämföra... men jag måste säga att jag har mått riktigt bra nästan hela tiden och det enda problem jag haft var med min högra höft som gjorde ont i början, men det gick över på någon vecka. Sen har jag de områden som inte har någon känsel för tillfället men dom märker jag inte av egentligen.
Jag är otroligt nöjd med min operation och min rygg såsom den är numera. Från början var det meningen att jag skulle opereras på samma sätt som Johanna men veckan innan operationen då jag var på sjukhuset på inskrivningsdag så sa han, läkaren, att de under det senaste halvåret hade haft mycket bra resultat med bakre ingrepp och han rekommenderade starkt att jag skulle opereras på det sättet. Jag fick själv välja egentligen, men eftersom han rekommenderade det tillvägagångsättet så tyckte jag att det var bäst att lita på honom. Han om någon bör ju ha koll.
Jag har mått förvånansvärt bra under hela den här tiden - både under sjukhusvistelsen och sen hemma. Jag trodde innan operationen att det skulle vara så mycket värre... belv faktiskt positivt överraskad. Självklart har det varit jobbigt till och från, det får man räkna med. Men allt har gått så bra hittills, och det blir bättre och bättre hela tiden :)
Men det är ju så otroligt individuellt hur man reagerar, både fysiskt & psykist.
Jag hade också en puckel pga rotationen av bröstkorgen. Det var inte roligt. Men den är faktiskt helt borta nu :) Jag kan i varje fall inte se någon ojämnhet i min rygg när man tittar på den i profil.
Ja, jag har faktiskt blivit 1,5 cm längre. Var 174 cm innan, sen när de mätte mig på sjukhuset så var jag 175,5 cm. Lite längre iaf :)
Får hoppas att allting går bra med Amanda! Att hon får operationstid och att ni kommer fram till vilket ingrepp som lär fungera bäst. Läkaren borde ha koll på vilken sorts operation han själv är bäst på att utföra enligt hans bedömning av situationen. :)
Hej Carro,
Tack för ditt svar. Roligt att höra att "puckeln" försvunnit. Det är nog den som stör Amanda mest.
Hur mycket går du i skolan nu?
När kunde du klara dig lite längre stunder själv? Tänker på hur länge vi kan tänkas behöva vara hemma med Amanda.
Ha det så bra,
Åsa
Hej!
Nu är jag tillbaka i skolan på heltid faktiskt och det går riktigt bra :) Min första dag tillbaka i skolan var exakt 4 veckor efter operationen - den veckan var jag bara med på nån lektion då och då. Veckan därpå så var jag lite mer i skolan, det var nog då som jag började åka buss igen också. 3:e veckan tillbaks i skolan så började jag vara där på heltid igen.. :)
Det var någon hemma hos mig hela tiden i 1,5 vecka efter jag kom hem från sjukhuset. Sen så var det någon hemma hos mig lite till och från i ytterligare ett par dagar. Men sen dess har jag i princip klarat mig själv utan några problem. :)
Så jag hade väl sällskap av någon i ungefär 2 veckor efter sjukhusveckan.
Hej
Det låter väldigt positivt. Om jag förstår det rätt så 6 veckor efter operationen var du i skolan på heltid?
Vi har fått en tid till röntgen, så nu hoppas vi snart få någon indikation om när Amandas operation kommer att bli av. Det var blir ca 6 månader emellan bilderna, mycket kan ha hänt.
Ha det bra och lycka till i skolan.
Åsa
Hej
Ja precis :)
Ja, vad bra :) Okej, får hoppas att allt är bra och ni får besked om operationstid snart. (:
tack tack!
Jo, det är bara bra att vara uppe mycket så kroppen vänjer sig. Det är iaf vad jag har lärt mig, att kroppen mår bättre av att röra sig när man har problem med ryggen. Främst är det ju ryggmusklerna som tränas, så ryggövningar är ju strålande! Till slut tänker man nog inte så mycket på det.
Lycka till iaf! :)
Post a Comment