Orosmoment
Ibland blir jag lite nojig och måste känna efter så att min nya, fina midja fortfarande är på plats. Jag rör på mig lite väl fritt kanske och jag blir lite fånigt rädd att något hänt med ryggen, att den skulle ändra sig lite.. böja sig igen eller något annat dumt. Då måste jag snabbt känna på min midja och bröstkorgen för att se till att det fortfarande är jämt för att lugna mig, haha.
Jag blir fortfarande helt överrumplad då jag tittar på min spegelbild. Avsaknaden av snedheten är slående. Det är en enorm skillnad och ibland fattar jag inte riktigt att det här verkligen är min kropp. Det är ju jag, men ändå är det så annorlunda. Same same, but different.
Jag får små tokryck av lycka ibland då jag bara går runt och ler maniskt. Det är så ofattbart otroligt att det är gjort, att det gått så bra, att jag mår bra, att det verkligen är jag själv som jag ser i spegeln .. Jag vill bara skutta runt av ren glädje.. men det går ju inte riktigt just nu så jag får hålla igen med skuttandet och bara le. :)
2 comments:
Hej Carro,
Vill bara säga att jag är här inne och tjuvläser också. Jag blir så glad att höra hur bra du mår så snart efter operationen och att operationen blev så lyckad.
Åsa (Amandas mamma)
Hej!
Du är absolut välkommen att läsa, det är kul för min del också att veta att det är några som tittar in här ibland. :)
Tack, ja det är väldigt skönt att det har gått så bra. Oron som ständigt var närvarande innan operationen är som bortblåst nu när man tagit sig igenom den jobbigaste biten.
Post a Comment