S-kurvan

Åh! Jag hittade pappret med mina röntgenbilder! Hade lagt ifrån mig det någonstans men jag grävde lite bland högarna i mitt rum och hittade det :) Visserligen är de inte de senaste bilderna på ryggen men det råkar bara vara de bilder som jag faktiskt har hemma. De visar iallafall ungefär hur min ryggrad ser ut, även om krökarna kanske är några grader större nu.

Den vänstra röntgenbilden är från Januari 2005, och den högra är faktiskt daterad 2004-03-09! Exakt 3 år sen! Lite kul :)

Den stora kröken som sitter i ländryggen ligger nu på ca 50 grader, och den övre s.k. "kompensationskröken" är ungefär 30 grader. Fast på de där gamla röntgenbilderna så står det utmarkerat 42 grader, respektive 27 grader. Men de har hunnit öka lite. Snygg s-kurva, right? Och vridningen av kotorna som orsakas av krökningen gör så att min bröstkorg är ojämn; ena sidan är bred, medan den andra är mycket smalare.. man kan se det om man tittar på mig från sidan och jämför båda hållen. Eller om man känner själv på sidorna av bröstkorgen.

Men kompensationskurvan som jag har gör så att ryggraden "rätar ut" sig upptill så att mina axlar och höfter ligger rakt ovanför varann - min överkropp lutar inte åt något håll, är ej heller förskjuten till sidan på något sätt. Det gör att folk (som inte känner till skolios/inte tittar så noga) generellt uppfattar mig som rak. Dessutom brukar jag se till att välja tröjor och toppar så att de strategiskt döljer inbuktningen vid ena sidan av midjan.

Men skoliosen finns där, vare sig någon ser det eller inte. För mig finns den. Jag är nästan konstant medveten om kröken; jag känner snedheten. Och jag känner av det i ryggmusklerna, jag ser det i ryggmuskulaturen, jag ser det varje gång jag kollar i spegeln, jag känner det när jag rör på mig, när jag sitter, står och går.. Det finns hela tiden där, och det är ingenting jag själv kan göra åt det. Fast jag är van, det är ju en del av sig själv. Ja, eftersom det finns där 24/7 så kopplar man bort det litegrann ändå, eller försöker åtminstånde. Men man blir påmind när man ser andra med normala midjor & raka ryggar.
Det är inte så att jag har ont - nej, inte alls. Men jag känner av det, speciellt när man suttit eller stått upp ett tag. Då får jag lite "obehagskänslor" i ryggen och ryggmusklerna.
Man önskar att man skulle kunna få vara rak! Få känna sig rak! Få ha en normal (i princip symmetrisk!) midja!

Varför blev jag sned? Ingen aning. Det bara blev så.

När jag tittar på mina röntgenbilder ibland så tänker jag "jamen det där är ju inte så farligt! det är väl helt okej"..
Pff, snacka om att få konstiga uppfattningar om saker ibland. Man blir "hemmablind" och tycker väl att det ser rätt normalt ut, det där. Inte alls särskilt farliga krökar. Men det är ju inte normalt - en ryggrad ska inte se ut sådär! Den är ju alldeles krokig! Men man blir van att det är så det ser ut i mig.. och så har man ju sett så många andra bilder på folk som har mycket värre skolioskrökar än vad jag har; mina bildar ju bara en svag s-form. Fast jag har ju ingen mild skolios heller för den delen; jag behöver ju opereras för att korrigera den nedre kurvan. Man får rätta till sina tankegångar och jämföra mentalt den bilden på min ryggrad och en "vanlig" persons ryggrad - det bör inte finnas några krökar alls! Den ska vara rak! Punkt slut.





Och snart är jag rak! :)
Jag längtar tills jag får bli medlem i jag-har-en-normal-midja klubben! ;) Inte så långt kvar nu.

T minus 10 days..