Tatuerat mig? Nej, haha..

Jag måste säga att det är väldigt jobbigt att ha dom här prickarna som tjejen på neurofys. avdelningen målade på mig. Inte så mycket prickarna på fötterna, de ser mest bara roliga ut (och nej, jag har inte tatuerat mig).. ;) Hinner bli överraskad i någon millisekund varje gång jag får syn på dom innan jag kommer på att dom ska vara där. Men det är prickarna på huvudet som skapar oro. Låt mig bara påpeka att dessa prickar är inte särskilt små.. dom är ca 1 cm i diameter.

Jag skulle bort igårkväll och då var det ju självklart nödvändigt att tvätta håret... meeeeeeen det är jätteviktigt att jag har kvar dom prickarna fram tills operationen - om de börjar blekna så måsta mamma snabbt fram med någon permanent marker (i en iögonfallande röd nyans såklart, hah) och fylla i dem. Och de måste vara på exakt samma ställe som orginalprickarna - minsta lilla förflyttning (tänk millimetrar) så kommer nervfunktionsavläsningarna under operationen bli annorlunda och då har dom ingen aning ifall de skulle göra något fel t.ex. skada ryggmärgen under den kritiska delen av operationen. Ahh!

Så hur ska jag nu tvätta håret? Ja, jag kan ju inte riktigt avstå hårtvätt i 9 dagar - det är ju helt otänkbart! Så mamma fick fylla i prickarna först, sen hoppade jag in i duschen, hade schampo i håret och gnuggade jätteförsiktigt hårbottnen samtidigt som jag försökte undvika att råka komma åt de punkter jag hade för mig att prickarna satt. Och jag lyckades! Haha, jag hoppadeshoppadeshoppades att prickarna skulle vara kvar när jag kom ut ur duschen.. det var nästan så att jag inte vågade kolla i spegeln direkt ifall det otänkbara hade hänt.. Men de var kvar. Yes!

Skönt det. Nu gäller det att den här lilla rutinen håller i drygt en vecka.

Undrar hur bra permanent marker är för huden.. inte särskilt va? Hoppas bara inte de sitter kvar EFTER operationen. Jag har definitivt ingen lust att gå runt med ett par knallröda prickar i hårbottnen forever and ever.. :P