Hm

Vaknade imorse och kände en svag panikkänsla. Herregud, det är ju mindre än en vecka kvar nu! ..så "drunknade" jag litegrann i ett virrvarr av tankar när den lilla insikten om vad som nu faktiskt ska hända mig dök upp återigen. Läskigtläskigtläskigt.

Vad är det jag gett mig in på?! Fast jag vet att jag vill egentligen göra det här. Jag vill göra något jag är rädd för... riktigt riktigt rädd för. Hur galet är inte det? Så jäkla konstig känslomässig situation man befinner sig i. En ständig liten(?) konflikt inuti mig..

Och om någon (jag) skulle råka gå förbi tv:n när den är påslagen och House (eller valfri annan läkar-/sjukhusserie) börjar så bör den personen (jag) inte "råka" sätta sig ner och kolla.. Speciellt inte när dom håller glatt på att operera hit och dit på någon där och ohmygod det där skulle ju lika gärna kunna vara jag!!!

Och så börjar man få en massa mentala bilder av sig själv liggandes på ett operationsbord med läkare och kirurger springandes (eller snarare göra sakta, metodiska rörelser) omkring i sina gröna operationskläder och rockar.. värsta out-of-body experience. Fast simulerad i min hjärna.

Livlig fantasi? Ja. Uppskrämd? Ja, något.

Förresten så bör jag inte sitta och titta på mina prickar på fötterna alltför länge heller, annars kanske den där insikten hoppar på mig igen. Läskigt. Om någon ser mig göra det så distrahera mig omedelbart! Tack på förhand. ;)



Inga mardrömmar inatt tack, orkar inte med det. Behöver sova.